Europeisk yngelröta liknar amerikansk yngelröta. En viktig skillnad är att de infekterade larverna dör innan larvcellerna har täckts. Förvridna larver blir mjuka och nästan upplösta i cellernas bottnar. Den europeiska yngelrötan är inte alls lika farlig som den amerikanska varianten eftersom bakteriernas sporer inte är lika seglivade. Bisamhällena överlever angreppen för det mesta.

Bakterier kan utvecklas många år efter intorkning. Smitta kan finnas i t.ex. resterna efter vildbisamhällen. Det är därför viktigt att sådana härdar spåras upp och oskadliggörs. Många bigårdar har fått brännas upp på grund av denna bisjukdom.

Sjukdomen kan identifieras genom att man sticker in en tändsticka i celler vars cellock har sjunkit in. Kan en gulbrun seg tråd dras ut är diagnosen tyvärr larvpest. Bitillsyningsmannen bör då tillkallas och hans rekommendationer måste ovillkorligen följas.