UBF

Välkommen till Uppvidinge biodlarförening

Höst
Då hösten kommer antågande är det dags att förbereda samhället för vintern. I trakter där det inte finns ljung kan invintringen ske nästan i slutet av augusti, medan i våra trakter brukar vi vänta åtminstone till mitten av september. Innan själva utfodringen sker den så kallade slutskattningen. Det innebär att vi tar bort den sista av den honungen man skall ha. Kvar lämnar man bara en liten del, exakt hur stor beror på biodlaren, men totalt cirka tre till fyra kg brukar vara lagom. Man ska dock inte lämna ljunghonung eller skogshonung (från lusadrag) kvar eftersom den ger mycket restprodukter, och följden blir att bina får svårt att hålla sig över vintern med eventuell utsot som följd.

Sedan plockar man bort andra ramar så att utrymmet är lagom för samhällets storlek. Det är lämpligt att lämna kvar mycket pollen och så mycket som möjligt av kvarvarande yngel (lite spill kan ibland vara ofrånkomligt). Antalet ramar man har kvar beror på många faktorer, bland annat på samhällets storlek, ramstorleken, kuptypen och isoleringen.

Man ska tänka på att bina ska ha det trångt, vissa biodlare minskar storleken så mycket att halva bisamhället hänger utanför flustret efteråt, men de tränger ganska snart in sig igen. Man kan också tänka på att om man har låga ramar bör man övervintra på två lådor för att de inte ska behöva sitta för nära botten.

Man bör i samband med all sen skattning, och även vid utfodringen, observera risken för röveri. Bina blir precis galna när resurserna börjar ta slut i naturen och det är omöjligt att låta socker eller honung, oavsett mängd, stå öppet för bina. På under fem minuter är tusentals bin framme och letar, om man sedan tar bort det eller det tar slut ger sig bina på närmaste svaga samhälle för att få mer. Detta är katastrofalt för de svaga samhällena som helt kan slås ut. Det kan därför, åtminstone vid utfodringen, vara lämpligt att begränsa flusteröppningarna så att de har lättare att försvara sig. År 2006 var det stora problem med getingar som i mycken mån kan liknas med röveri. Även i detta fall hjälper det att minska öppningen så de har lättare för att försvara sig.

Efter slutskattningen är det dags för utfodringen, man får inte låta det gå för lång tid emellan då det kan föreligga en viss svältrisk. Man kan blanda egen sockerlösning eller köpa färdig. Utfodringsanordningar finns i många olika modeller, alla med sina för och nackdelar. Ett tips är att välja en metod som man bara behöver utföra en gång, det blir väldigt mycket spring om man har små foderballonger, och det blir en omöjlighet om man har flera bigårdar.

Mängden foder är också en sak som beror på väldigt många faktorer, som ett riktvärde kan man säga mellan 10 och 15 kg socker (utan vatten). Det finns biodlare som sparar mer honung och enbart ger cirka 5 kg socker, och i andra extremfallet är yrkesbiodlarna som oftast ger foder tills bina ”rapar”. Själv föredrar jag det senare då socker är billigt och man kan sova tryggt om vintern i vetskap om att man har gjort allt gjort allt som står i ens makt att göra.

Slutligen ska det vinterbonas i samband med, eller strax efter invintringen. Det bör vara ordentligt isolerat men de ska kunna få ordentligt med luft, lämpligen underifrån. Man bör därför ha så kallad högbotten (hög sarg som möjliggör luftcirkulation) eller nätbotten. En del kuptyper (speciellt trågkupor) har även ett speciellt vinterläge för att få mer luft under ramarna. För att undvika att möss kommer in i kupan under vintern kan man sätta igen flustret med spärrgaller, men risken finns då att det samlas döda bin som sedan fryser fast och täpper till flustret. Ett annat problem kan vara talgoxar som lär sig att sitta på flustret och knacka tills ett nyfiket bi kommer ut och undrar vad som står på.

Det brukar inte vara något större problem, men finns speciella flusterbrädor som man kan fälla upp så att talgoxarna inte kommer åt, annars kan man med t.ex. hönsnät försöka hålla talgoxarna borta från själva flusteröppningen. Om man har svårt att komma åt bigården vintertid och det finns risk att snön kommer täcka fluster, med luftbrist som följd, kan man sätta någon form av skiva framför så att det alltid är snöfritt vid flustret. Denna skiva bör då sättas dit sent och tas bort tidigt för att inte förvilla bina. Luftbrist brukar dock inte vara något problem, snö är ganska poröst och innehåller mycket luft, men skivan kan vara något att ha i åtanke om man upplever att det är ett problem. Efter all ombonad är det bara att avlägsna eventuell fodringsanordning och invänta vintern.

Skribent Jonas Juel