 |
|
Vår
Biåret kan sägas börja med våren, eftersom det är då drottningen börjar lägga ägg så att samhället ska utvecklas inför sommaren. Det första tecknet på att bina har börjat komma igång är den så kallade rensningsflygningen. Då flyger alla bin, mer eller mindre samtidigt, ut och tömmer tarmen med alla exkrementer som de har samlat under vinterns ätande. Detta uttrycker sig som gula till brunt färgade fläckar som ligger i överallt kring kupan.
Binas tömningsreflex utlöses av vit färg och därför brukar det vara lätt att se (förvarna gärna grannar vad det gäller vita föremål, t.ex. lakan, bilar med mera). Om bisamhället störs eller drabbas av sjukdom under vintern kan detta leda till så kallad utsot. Detta innebär att bina tömmer tarmen inuti kupan och kräver att biodlaren hjälper till att städa upp efter. Efter rensningsflygningen bör man kontrollera att det finns foder så det räcker. Våren är nämligen en känslig tid för samhället då äggläggningen börjar ta fart och därmed krävs en högre temperatur (cirka 35 grader) och mat till larverna, detta i kombination med att naturen inte har så mycket att ge. Kontrollen av foder kan ske antingen genom att man försiktigt öppnar kupan (det bör helst vara uppåt en 10 grader för att nedkylningen inte ska bli för stor) och känner på vikten av några ramar eller att man lyfter och känner vikten på hela kupan. Anser man att det behövs mer foder kan man fodra på samma sätt som vid invintringen. Är det riktig kris, kan man se att mängder med bin sitter inkrupna i celler så att endast bakkroppen syns. Då är svält nära förestående och det krävs snabbare utfodring. Denna kan ske på olika sätt, men man kan t.ex. spruta tunn sockerlösning direkt på bina så att de lätt kan få i sig den. Efter man kontrollerat fodret bör man hjälpa bina med att rengöra botten från allt skräp och alla döda bin som fallit ner under vintern. Detta kan gärna göras då det är lite kallare (men över 0 grader) så att bina är inne i kupan. Rengöring utförs genom att man lyfter av hela kupan eller drar ut bottnen (beroende på vilken kuptyp man har) och skrapar, samt om möjligt bränner av med gasolbrännare. Har man sett mögliga ramar eller dylikt så väntar man tills det har blivit varmare och man kan göra större ingrepp. Har man tur och samhället är starkt städar de själva och gör kupan ren. I det här läget kan det underlätta om kupan har en svag lutning framåt (kupan ska aldrig luta bakåt) för att bina lättare ska kunna lyfta ut skräpet.
När sedan de första vårblommorna börjar slå ut kan man börja glädja sig åt binas flygning. Ett första tecken att det borde stå bra till är att bina hämtar mycket pollen till kupan. Detta innebär att det åtminstone är någon som lägger ägg i kupan. För det mesta innebär detta att drottningen är frisk och välmående, men har man otur kan antingen drottningens sperma tagit slut och hon har blivit s.k. drönarmor eller att hon har omkommit under vintern och ett arbetsbi har ersatt hennes roll som äggläggare. Båda de sistnämnda fallen yttrar sig vid en inspektion genom att man har s.k. puckelyngel, det vill säga endast obefruktade ägg, vilket resulterar i drönare, har lagts. Då drönarlarven tar mer plats än en arbetsbilarv kommer täckningen av cellerna att bukta väldigt kraftigt utåt på ett mycket karaktäristiskt sätt. Om bina inte hämtar speciellt mycket pollen kan samhället antingen vara väldigt svagt eller så saknas drottning. I dessa fall och en del andra bör man överväga att slå ihop olika samhällen för att få starka och bra samhällen. Våren är en tacksam tid för sammanslagning och drottningbyte då bina nästan inte slåss alls, utan man kan i princip flytta runt bin och ramar hur som helst mellan kuporna. Vad som är viktigt att beakta vid sammanslagning är att det oftast är bättre med ett starkt samhälle som man senare kan dela än två svaga som utvecklas dåligt. Likaså bör man fundera över sjuka samhällen. Svaga sådana bör eventuellt avlivas för att inte smitta andra, medan starka kanske kan få stå för att se hur de utvecklas.
När våren fortsätter och värmen kommer på allvar utvecklas samhället snabbare och man ser mer och mer bin. Om det blir bakslag i vädret gäller det att se upp så bina har mat och är väl isolerade, annars kan ynglet frysa med stora förluster för samhället som följd. Annars är det bara att kolla till bina lite under den här perioden så att allt ser bra ut. Så småningom börjar det bli dags för utvidgning av kupan. Detta är ett moment som kräver en liten aning fingertoppskänsla och erfarenhet. Utvidgar man för tidigt får samhället svårt att hålla värmen med eventuell nedkylning av yngel och bromsad utveckling som följd. Utvidgar man för sent är utrymmet för litet och drottningens äggläggning kan bli lidande, det kan även leda till att samhället kommer i svärmstämning tidigt. Nu är det inte så svårt som det kanske låter utan man lär sig ganska fort och det är inte väldigt känsligt. En slags tumregel man kan ha i bakhuvudet är att en ram full med yngel blir två ramar fulla med bin. Alltså om man har kupan nästan helt full med bin och tre till fyra ramar fyllda med täckt yngel kommer inom en två veckors period att finnas bin för ytterligare sex till åtta ramar, det kan alltså vara lämpligt att efter kanske en vecka ta med sig en extra låda och titta till samhället. Ett annat sätt att kringgå problemet är att utvidga underifrån (eller i mitten om man har två lådor sedan tidigare). Detta är dock inte att rekommendera då drottningen helst går uppåt när hon lägger ägg (antagligen av värmeskäl) och den undre lådan bara blir en genomfartsled för bina när de ska ut och in. Detta är något som bör kontrollera även senare under sommaren och i sådana fall byta plats på lådorna så att även den understa utnyttjas.
Som en intressant notering kan nämnas att naturen har ordnat sig så praktiskt att vårblommorna överlag ger mycket pollen vilket är nödvändigt för binas vårutveckling då detta främst ges som föda åt ynglet. Växter som ger mycket nektar, vilket sedan blir honung, kommer först senare då samhället är starkt nog att utnyttja resursen. Ett av de tidigaste så kallade dragen är maskrosblomningen, men då tycker jag att vi nästan är framme vid sommaren.
Skribent Jonas Juel